Bergen har med sin aura av magi och äventyr alltid fascinerat människan.

Bergen kan vara platser för avskildhet, eller de stora prestationernas arena. Redan i våra tidigaste källor assoiceras bergen med de stora religionerna och med filosofer, konstnärer, visa män och forskare.

Många berg betraktas fortfarande som heliga och topparna räknas som förbjudet område. T. ex. Kangcenjunga (8585m) och Kailas (6700m) i himalaya som betraktas som shivas tron och är centrum för hinduernas och buddisternas tillbedjan.

Den nordamerikanska ursprungsbefolkningen betraktar fortfarande klippmonoliterna i öknarna som förfädernas heliga platser och förbjudet område för klättrare. Det mystiska, religiösa temat återfinns över hela världen; berget Olympos, de grekiska gudarnas hemvist; Mount Kenya, platsen för kikuyufolkets andar; berget Sinai och de tio budorden. Höga höjder förknippas ofta med mänsklighetens stora och ädla tankar.

Själv kom jag i kontakt med klättringen genom skidåkningen, för att kunna komma åt dom ännu lite bättre åken och därirån har det utvecklast till att jag klättrar alla discipliner, som isklättring, klippklättring, sportklättring och aidklättring (big wall) och på den vägen är det.

Klättringen har gett mig många äventyr och chansen att klättra på många härliga ställen i Sverige och runt om i världen. Jag har också haft privilegiet att klättra med många härliga profiler som Anders Bengtsson (auktoriserad bergsguide), det är han som lärt mig det mesta jag kan om klättring, jag har också gått som hjälpinstruktör åt honom. Jag har också haft äran att få klättra med Stefan Palm (auktoriserad bergsguide), han behöver nog ingen närmare presentation. Vaför klättrar man då, ja det är nog en flykt från den vardagliga verkligheten med ökad adrenalinutsöndring, blandad med lättare paniksug och rus av ren glädje och lycka, - eller kanske George Mallorys skäl för att bestiga Mount Everest - eftersom det finns.

>>bilder>>